Lite nya bok- och filmtips!
Hörde av en kollega att hon hade satt sig på balkongen (inglasad), njutit av de första solstrålarna i sällskap med en bok. Låter inte helt fel va'?
Min balkong är dock risig och inte så mysig. Jag har haft ett balkongprojekt vilande sedan 2006... Men hu vad det ser deppigt ut där nu. En hink, en slokande växt av obestämd art och en spaljé som sett sina bästa nymålade dagar...
SEBBE (film)
I ett höghusområde bor Sebbe tillsammans med sin mamma. Hon kämpar för att få allt att gå ihop. Hon ger sig av i ottan för att dela ut tidningar och reklam.
Sebbe tycker mycket om sin mamma och de har en nära relation. Men samtidigt finns det saker de aldrig pratar om, Sebbes pappa t ex. Mamman dricker lite för mycket och är ständigt trött och sliten.
I skolan blir Sebbe trakasserad av några killar. En av killarna bor i samma hus som Sebbe. Den här killens mamma får reda på att Sebbe fyller år, och hon ger honom ett stort paket för att vara snäll. Sebbes mamma tycker att detta är väldigt pinsamt, hon är för stolt. "Vi kan absolut inte ta emot det" och hon beordrar honom att lämna tillbaks det. När hon någon dag senare får syn på en röd jacka nere i tvättstugan får hon en idé. Hon slår in den i tidningspapper och ger den till Sebbe. Han blir jätteglad. Tyvärr visar det sig att det är en av hans plågoandars jacka. Och Sebbe fattar direkt att mamman snodde jackan för att ha något att ge honom på hans födelsedag.
Sebbe spelas av kille som som heter Sebastian Hiort af Ornäs, en helt ny talang. Han sepelar otroligt bra och trovärdigt med små, subtila gester. Man tycker genast mycket om honom, han är snäll och försöker skydda sin mamma hela tiden. Det här är en väldigt bra film som går rätt in i hjärtat utan att alls vara smörig eller tillgjord.
Törnblom, Mia.: Du äger
Antingen tycker man att den rufsigt blonda, glitterögda coachen Mia Törnblom är påfrestande käck eller så gillar man henne starkt, har någon sagt. Jag är väl lite mittemellan. Gillade hennes självbiografi Så Dumt (finns på många av gymnasiebiblioteken) mycket för att ”tro på dej själv”- klichéerna inte duggade lika tätt som väntat… Denna bok vänder sig till ungdomar, och handlar om hur man ”sköter den inre konditionen” dvs. den mentala hälsan i en värld som fokuserar på att hålla kroppen i trim, att prestera och att vinna. Tuff layout, pang på i turkosglittrigt omslag!
Stiefvater, M.: Frost
Kärlek mellan en tjej och en varulv? Det låter lite Stephanie Meyer-aktigt när man läser om boken (Twilight-serien, omåttligt populär och bioaktuell som vi alla vet) - men den här boken har ett mer poetiskt uttryck och är mer ”egen” är Meyers böcker.
I en amerikansk småstad bor Grace som är 17 år. Som barn blev hon attackerad av vargar, som egentligen var varulvar… En av dem räddade henne och ända sedan dess har hon känt en märklig gemenskap med vargar samtidigt som de skrämmer henne. Vi får även i denna roman följa Sam, vargen/varulven som räddade henne. Han är skjuten av en jägare och har återuppstått som människa, och Grace hittar honom på sin veranda. En kärlekshistoria börjar utvecklas dem emellan och inte en helt enkel sådan.
Alakoski, S.: Håpas du trifs bra i fengelset
Anni är socionom och arbetar med människor som ständigt påminner henne om hennes bror, Sami. Sami, killen som i skolan placerades i obs-klass, började röka hasch, gick sedan över till tyngre droger och är nu utslagen och misströstande efter alla behandlingar som misslyckats. Berättelsen är berättad i monologform direkt riktad till Sami. Anni och Sami växte upp i fattig miljö med en pappa som missbrukade och en mamma som till slut för att stå ut börja dricka hon också. På ett sätt vill Anni utesluta brodern ur sitt liv: hon har en man som hon älskar och en fin dotter. Hon är arg på Sami, på alla brutna löften, på hans ständiga lögner. Han har styrt hennes liv, hon är frustrerad och ledsen.
Samtidigt älskar hon honom trots allt. De delar på den svåra barndomen. De delar minnen och svek. De delar de suddiga bilderna av stunder som faktiskt var lyckliga.
Jag tycker väl att boken upprepar sig lite rent stilistiskt, men ibland funkar det ständiga hamrandet och "rundgångs"-monologerna: det blir extra känslosamt. Man känner hur desperat och kluven Anni är. Men som sagt... lite 'too much' ibland.
Ruuth, E. Fara vill (diktsamling)
Ibland ringer jag till fröken Ur, vi pratar mest om tiden.
Jag kan ana en desperation i hennes röst
Elin Ruuth är född 1986, uppvuxen i Luleå och numera bosatt i Malmö. Fara vill är hennes lyrikdebut. Humor, filosofiska funderingar, barndomsminnen och vardagsrealism blandas i prosalyrisk form. Språket är lätt att ta till sig utan att vara banalt. Jag beundrar henne för att hon med så få ord kan sätta fingret på allt från ömmande ensamhet, sövande tristess till sprittande kärlek.
Karin, Universitetsholmens gymnasium
